Hon är en verklig entusiast och ambassadör för islandshästen.

I över 30 år har hon haft ridskola och uteritter med islandshästar.

"Det är helt fantastiskt att det fortfarande är så roligt att hålla på" säger Margret Löfgren, 67.

Tillsammans med dottern Louise "Lollo" Löfgren, 42, driver hon Raudhetta Islandshästar i Lindome

Tusentals deltagare har fått upp ögonen för islandshästen och lärt sig rida hos Raudhetta. Många har köpt egna hästar, en del har satsat på tävling, avel eller egna hästföretag.

  -Det spelar ingen roll om det regnar eller är lervälling, det gäller bara att gå in i paddocken och leverera lektioner.

Något ridhus har vi aldrig haft, Ibland byter vi kläder tre gånger om dagen,

Men vi gör det vi vill göra och vi brinner för islandshästar och för att lära ut och sprida kunskap, säger Margret och Lollo, som båda är B-instruktörer. Lollo har dessutom gjort examen för Ridlärare 3.

  -Jag har besökt flera vanliga ridskolor och då förstår man hur bra huvud och gott lynne våra islandshästar överlag har, säger Lollo. Tänk vilka fantastiska hästar vi har! Islandshästkulturen är ofta både sund, häst- och människovänlig.

  Storhästryttare som haft uppehåll kommer ofta till Raudhettas ridskola. De är förvånade över hur svårt det är att RIDA islandshäst på rätt sätt. Åka är en sak men rida fyra eller fem gångarter är något helt annat. Många säger: "Detta är ju fortsättningen på ridningen. Lärorikt och spännande att lära sig rida två gångarter till!".

  -Men storhästryttare och islandshästryttare kan lära av varandra. Islandshästryttaren har ofta bättre ryttarkänsla och är mjukare i handen, medan storhästryttaren har bättre teknik, men inte samma känsla, menar Lollo.

ISLANDSHÄSTARNA

FÖRÄNDRADE LIVET

Margret var 13 år när hon började rida islandshäst hos Gun-Britt och Karl-Axel Persson i Lindome utanför Göteborg.

   De hade ponnyer från början men köpte in en flock islandshästar, 20 ston, och en hingst Faxi 616 frá Reykjum i slutet på 60-talet.

  -De fick från en helikopter välja ut de hästar i flocken som de ville ha. Undrar om rätt hästar skickades!

  -Mötet med islandshästarna förändrade mitt liv och på den vägen är det.

Fortfarande, säger Margret. Jag cyklade de två milen till stallet så ofta jag kunde och hjälpte till. Hästarna strövade på enorma ytor och man kunde få leta ett tag innan man hittade dem.

  Gun-Britt hade vuxit upp på en gård med hästar och var en hästviskare innan ordet fanns. Hon lärde oss stalltjejer allt, rida in och träna hästarna, men framför allt att läsa av. Sedan startade de vad jag tror blev Sveriges första ridskola med islandshästar 1970. Jag och en flicka till blev ridlärare.

   -1973 fyllde Mölndals stad 50 årdå red vi kadriljuppvisning. De tog med oss till olika ridskolor för att vi skulle få se skillnaderna i hästhållning och undervisning.

   -1975 tog de med oss flickor till Svenska Islandshästföreningens först årsmöte i Alingsås.

   Det har varit en resa och är en ynnest att ha fått vara med från början. Stamboken påbörjades och Iða frá Þórunúpi som fanns hemma i stallet hos Perssons fick stamboksnummer 1. Iða fick 14 föl.

   När jag var nyss fyllda 15 år åkte de iväg på semester i 2 veckor och jag bodde ensam på gården med 30-tal, får getter och påfåglar. Drömmen om en egen gård med ridskola började ta fart i kroppen.

1977 köpte jag Prins Bleikur tillsammans med min syster Lena. Han var en moderlivsimport. Några stamtavlor fastnade i tullen och flera hästar blev papperslösa. Prinsen och jag tävlade flitigt, mest i dressyr. Vi blev uttagna två gånger till EM som det var på den tiden, men kunde inte åka på grund av att tullen vägrade släppa stamtavlorna.

   -1985 då Lollo fyllde 3 år hyrde jag in Prins på Stall Sinntorp, ett storhäststall i Lindome. Lena hade haft hand om honom ett par år så jag kunde fokusera på att bara vara mamma, men nu var det dags för hästar igen. I stallet fanns 10 halvblod. Det var underbart att vara i stall igen så jag högg i och jobbade. Efter ett par veckor blev jag tillfrågad om att bli stallchef. Storhästfolket jublade inte direkt då lediga platser fylldes med nya islandshästar. På kort tid blev Stall Sinntorp första islandshäststallet i Lindome/Hällesåkersdalen och är det fortfarande, nu i regi av Yvonne Benzian

DRÖMMEN OM EN EGEN RIDSKOLA

Efter B-instruktörsexamination hösten 1995 blev drömmen om ridskola sann och Raudhetta islandshästar startades. Vi hyrde en stor gård med 30 boxar och travbanai Hällesåker som senare köptes loss-
   Verksamheten fick en rivstart! På ett par månader var stallet fullt av hästar. Haraldur Snjólfsson med familj flyttade in och startade importfirma.Vi hade alltid fullt av hästar att välja på till ridskolan, det behövdes för inom kort hade vi 200 elever i veckan. Ridskolan har varit fulltecknad sedan dess. Genom de här 29 åren har jag njutit fullt ut.

   När jag gick på Nyföretagarcentrum ställde läraren/coachen en fråga till mig. 

  -Finns det någon eller något som jan hindra dig från att arbeta?

   Just då tänkte jag inte så mycket på det, men genom åren har jag insett mer och mer hur viktig frågan var. Det är först när man är mitt i det som man inser hur mycket tid och

arbete det handlar om. Att det verkligen är en livsstil, och att det är hopplöst för den som frågar - när kommer du hem ?

  Lollo var 12år när vi startade Raudhetta. En perfekt ålder och hon har varit med på precis allt. Efter ett par år blev jag kontaktad av VD:n på Mountain Horse. De hade 10-årsjubileum och ville komma med alla återförsäljarna från Europa och rida på uteritt. Vi blev 20-25 ekipage som red ut på en härlig långtur. De var så imponerade av våra hästar och när vi var nästan hemma säger återförsäljaren från Frankrike att nu fattas det bara en älg. Jag tittade mig runtom i skogen och just då som bara av en händelse stod det en älg bara 10 meter ifrån oss.

  -Där står en pekade jag. Hur jag än försökte övertyga honom om att jag inte placerat den där så trodde han mig inte.

  Lars på MH blev en god vän och kom ofta och red, Vi startade upp en butik med ridkläder vid stallet och när Lollo var 15år sponsrade han och vi köpte tillsammans Tindra från Gategården av Ia Lindholm. Tindra och Lollo fick 5 SM-guld tillsammans.

STORT ANSVAR

Vi som håller på med islandshästar har ett stort ansvar då de gör i princip allt för oss människor. Vi måste vara uppmärksamma, ha tentaklerna ute så att förtroendet inte missbrukas. En islandshäst som visar tecken på trötthet eller smärta har förmodligen visat små tecken på detta under en längre tid. Vi behöver rannsaka oss, ibland nästan omvandla oss till häst. T ex hur känns lösdriften nu i dessa klimatförändringar med regn och rusk. Våra hästar är tåliga. Men samtidigt kanske världens mest känslig.

LOLLOS TÄVLINGSKARRIÄR

Lollo var i full gång och tävlade hela den här tiden och mamma Margret och mormor Gärd stöttade. Lollo red SM första gången 1994 på Margaretehof i Skåne. Hon var 11år och det var första gången för ungdomsklass på SM. År 2000 när SIF firade 25-årsjubileum var Lollo 17 år och vann både Tölt och Fyrgång vid SM på Häringe med Mountain Horse Tindra från Gategården. De tog även ett NM i Tölt T2, 2004.

  Under 2005-2006 arbetade Lollo hos tränaren Einar Öder Magnusson

på Island

  -Sedan har jag ridit alla SM från 1994-till nu. Förutom 2006 (på Island) och 2008 när jag fick min son Lukas. Det har blivit flera hästar och SM-placeringar och jag har varit med i landslaget.

  -Mormor var med på alla SM där jag tävlade.

Trots att hon var livrädd för hästar så stöttade hon oss alltid. Hon hade koll på allt, antecknade alla resultat i sitt block. Om någon ville veta något om ryttare och hästar så gick de till Gärd. Hon fick till och med VIP-plats på SM i Norrköping de sista åren når hon hade svårt för att gå. Det kändes då tomt när hon dog.

  Lollo har nu en riktigt bra femgångare som hon tror mycket på. Det är Tyr från Svala Gård, en 12-årig valack.

  -Nu satsar jag för fullt, målet är att rida VM!

RIDSKOLAN LEVER VIDARE

Margret håller igång ridskolan och Lollo hjälper till.

  -Förut tyckte jag inte det var roligt att undervisa i ridskolan, men nu tycker jag det är roligt. Jag kommer att ta över när mamma slutar, säger Lollo.

  -Idag har vi två ridgrupper per kväll i ridskolan. 6 dagar i veckan, med 5-6 i varje grupp. Vi har några inackorderingar och en del går med på ridskolan. Dessutom har vi några unghästar, avelsston och tävlingshästar. Stallets stolthet är stoet Lilja från Lindvallen född 2005 (F:Tyr vom Rappenhof) Lilja har fått fyra föl. År 2022 blev hennes förstfödda Sveriges högst bedömda 5-åriga sto och representerade samma år Sverige på VM i Holland, I år är hon dräktig med Toppur frá Auðsholtshjáleigu.

  -Vi väntar även föl med Gljátoppur frá Miðhrauni och Tigull fra Kleiva.

Spännande tider väntar