På ridskolan och på våra kurser varvar vi klassisk skolning med gångartsridning.

Vi eftersträvar att anpassa undervisningen till varje elev. 

                                 Det är allmänt känt att Hästen är ryttarens spegel.

Den lyssnar på allt som ryttaren gör.

Därför måste vi tänka efter och begränsa vad vi vill förmedla. Vi måste prata klartext. Blir det för många, för stora, för yviga inverkningar kan man se hur hästen avskärmar sig och i värsta fall väljer att gå in i sig själv.

 Vi måste göra oss intressanta för hästen!  Vi kan bara fånga hästens intresse om vi eftersträvar riktigt god ridning där grundstenarna är att sitta i balans, vara liksidiga, vara oändligt ödmjuka, använda lätta inverkningar och generösa eftergifter.

Det är stor skillnad på en häst som valt att samarbeta med oss, ridningen blir lätt och vacker. Det strålar om en nöjd häst.

Ridning är färskvara och man utvecklas och lär genom hela livet.

Vi måste hela tiden vilja bli bättre ryttare ! För våra älskade hästars skull !

Tänker vi så - så går ridningen framåt. Ibland är känslan att det står helt still under en lång period, så är det för alla. Det som egentligen händer är att vi precis som hästarna i sin utbildning är i en fas för att sedan blomstra ut.

Ibland får vi frågan, kan man verkligen bli bättre på att rida genom att rida en gång i veckan ?

- Självklart kan man det ! Men det ställer såklart en del önskningar på ryttaren. 

Tex hålla sig i bra form, underhålla sin bålstabilitet mm. På det mentala planet kan det vara att tänka på förra veckans övning och på ev tips från ridläraren.