Solen skiner nedanför mig är den där vidunderliga utsikten som gör att när man väl är här är det värt de nästan 100 milen. Wången är en fantastisk anläggning, luften är frisk och hög. Hög är jag oxå nu när jag sitter här i hyrd husvagn med värmefläkt i förtältet :-). Men vi tar det från början... SM i Östersund kräver planering, vi är ju många i vårt sällskap och några åker tåg, några hästbussen och mamma, Donna (hunden) och jag tog bilen.
- Vilken bil ska du ha undrade inte bara en person i stallet...? - va?.. Min såklart....! Min gamla trotjänare såklart som troget går o går. Jag hade bokat två dubbel rum via Värdshuset på Wången hos en Olle som även hade ett sommarhus på tomten. Det tar vi sa jag! När vi efter två dagars bilresa äntligen hittade hem till Olle så blev man lite matt. Gården hade gjort den mest professionella skrotsamlare grön av avund.
Sen visade han oss var vi skulle bo....... Jag försökte konversera med honom men svaren lät som Lasse Kongo i filmen Torsk på Tallinn. Alltså något väldigt ohörbart...
Efter 20 min fick han syn på min bil - Men draa åt helvete!!! Är de en 965 a!!?? Nu var det klockren norrländska! Första gången jag hörde vsvad han sa! Draaa åt heelvete (en gång till) vad har den gått?? Äntligen släppte han skruvdragaren han hållt i handen hela tiden. - jo den har snart gått 38 000 mil svarade jag. Han gick runt bilen och sparkade lite på däcken som riktiga män gör. - men va faaan, du får 10.000 tusen för den här!! MINST! - öh, jaha, fast jag hade nog tänkt åka hem i den oxå. Sen återgick han till sina skruvdragare. Vi bodde en natt... i sommarhuset som i verkligheten var en lada från 1700 talet som stått tom i 100 år. En natt som sagt räckte fint! Sen kom vi över den här kanonfina husvagnen och här sitter vi och undrar om vi drömt :-).